Void
Yo
Jag skrev egentligen det här för några dagar sen, men publicerade det inte. Det känns dock som att det summerar hur livet har varit här den sista tiden.
Jag har känt mig lite nere på sistone. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, det finns förmodligen flera olika anledningar till det; sömnproblem, hemlängtan, dödsångest, känslan av att det jag gör är helt meningslöst, att tiden bara rinner iväg och att världen glider ifrån mig. Det är väl några av anledningarna i alla fall.
Idag klev jag upp 16.20 och sen dess har jag inte gjort särskilt mycket. Har gått och handlat, solat och duschat, kollat på film. Det är ungefär så mina dagar ser ut här på Gotland nu för tiden. Jag har skola en dag i veckan, ytterst sällan två. Alla de övriga dagarna ligger jag i sängen och undrar vad det är för väder ute och varför dom där fågeljävlarna alltid sitter och skriker utanför mitt fönster.
Jag saknar verkligen alla i Östersund också, men jag vet även att jag tyvärr är jättedålig på att höra av mig. Jag har typ en idé i huvudet att jag alltid stör när jag ringer till folk så jag aktar mig för det. De enda jag lyckats höra av mig till relativt ofta är väl Madde och mamma. Ibland Sebbe och Carro. Pappa är ju alltid hemma så han har jag pratat med ibland efter jag pratat med mamma. Saken är dock den att jag aldrig tycks ha något speciellt att säga.
Jag undrar om det är såhär det känns när man är död, utan att veta om det? (Jag kollade nyligen på The Lovely Bones och Sixth Sense). Att man befinner sig på en plats långt bort och ser hur den värld man brukade leva i går vidare, skapar nytt, glömmer. Det känns nästan som att jag har raderat mig själv från min egen värld och ibland som att jag faktiskt är död, fast att jag inte har förstått det än.
Det är dock inte lång tid tills jag kommer tillbaka till Östersund igen, bara två månader! Och denna gång blir det nog en längre vistelse. Jag åker nog inte tillbaka till Gotland till hösten. Jag funderar på att sluta, då det inte känns som att utbildningen ger mig det jag var ute efter och för att jag inte längre vet om jag vill jobba med det här i framtiden. Jag har funderat på det här ett tag nu och jag tror att jag bestämt mig. Jag kan ju alltid söka igen om nått år och börja i 2:an direkt om jag ändrar mig.
Vi får se.
Jag ska i alla fall sluta deppa nu. Jag har faktiskt mycket roligt att se fram emot. :) Speciellt i höst! ♥
Åh om alla kunde höra slutet av Darren Hayes - So Beautiful* som jag hör den just nu.. DET är fan musik. Så jävla fint :')
*Truly Madly Completely album version
xLouise
Jag skrev egentligen det här för några dagar sen, men publicerade det inte. Det känns dock som att det summerar hur livet har varit här den sista tiden.
Jag har känt mig lite nere på sistone. Jag kan inte riktigt sätta fingret på exakt vad det är, det finns förmodligen flera olika anledningar till det; sömnproblem, hemlängtan, dödsångest, känslan av att det jag gör är helt meningslöst, att tiden bara rinner iväg och att världen glider ifrån mig. Det är väl några av anledningarna i alla fall.
Idag klev jag upp 16.20 och sen dess har jag inte gjort särskilt mycket. Har gått och handlat, solat och duschat, kollat på film. Det är ungefär så mina dagar ser ut här på Gotland nu för tiden. Jag har skola en dag i veckan, ytterst sällan två. Alla de övriga dagarna ligger jag i sängen och undrar vad det är för väder ute och varför dom där fågeljävlarna alltid sitter och skriker utanför mitt fönster.
Jag saknar verkligen alla i Östersund också, men jag vet även att jag tyvärr är jättedålig på att höra av mig. Jag har typ en idé i huvudet att jag alltid stör när jag ringer till folk så jag aktar mig för det. De enda jag lyckats höra av mig till relativt ofta är väl Madde och mamma. Ibland Sebbe och Carro. Pappa är ju alltid hemma så han har jag pratat med ibland efter jag pratat med mamma. Saken är dock den att jag aldrig tycks ha något speciellt att säga.
Jag undrar om det är såhär det känns när man är död, utan att veta om det? (Jag kollade nyligen på The Lovely Bones och Sixth Sense). Att man befinner sig på en plats långt bort och ser hur den värld man brukade leva i går vidare, skapar nytt, glömmer. Det känns nästan som att jag har raderat mig själv från min egen värld och ibland som att jag faktiskt är död, fast att jag inte har förstått det än.
Det är dock inte lång tid tills jag kommer tillbaka till Östersund igen, bara två månader! Och denna gång blir det nog en längre vistelse. Jag åker nog inte tillbaka till Gotland till hösten. Jag funderar på att sluta, då det inte känns som att utbildningen ger mig det jag var ute efter och för att jag inte längre vet om jag vill jobba med det här i framtiden. Jag har funderat på det här ett tag nu och jag tror att jag bestämt mig. Jag kan ju alltid söka igen om nått år och börja i 2:an direkt om jag ändrar mig.
Vi får se.
Jag ska i alla fall sluta deppa nu. Jag har faktiskt mycket roligt att se fram emot. :) Speciellt i höst! ♥
Åh om alla kunde höra slutet av Darren Hayes - So Beautiful* som jag hör den just nu.. DET är fan musik. Så jävla fint :')
*Truly Madly Completely album version
xLouise
Kommentarer
Postat av: Anonym
DU kan ju inte flytta! :O
Vad är de för dumheter? :(
Postat av: madde
du är inte raderad från min värld i alla fall. tror inte jag skulle sitta här någonsin igen om du var borta på riktigt!
längtar tills du kommer hem, då ska jag rå om dig <3
Postat av: Therese
Åh, fina du. Jag känner igen mig i det där. :(
Jag längtar tills du kommer hem, det kommer att bli bra. Och som du säger, ifall du ångrar dig så funkar ju det också. Men nu behöver du bara tänka på att du kommer ha en awesome sommar här uppe med oss! :) Och i höst borde du bo i Stockholm med mig. Vi skulle ha såååå roligt.
Love you.
Postat av: Louise
Åh jag längtar också! Snart..! :)
Får dock se hur det blir med Sthlm, Therese. Men det låter ju ganska kul iaf.. ^^
Trackback
