Burlesque
Jag var på Burlesque-fest häromdagen. Eftersom Madde tjatat så mycket så kommer här bildbevis. Såklart dog dock min kamera just när jag skulle fota, så det blev bara några få bilder med mobilkameran. Såna där 'reflection'-bilder som man tar på sig själv genom spegeln.
Vad som inte syns på bilden är mina svarta skor med gigantiska klackar på minst 7 cm! :O Jag var aslång. Samt typ den enda tjejen som klätt ut sig.. Haha nä, jag såg typ 4 tjejer till som hade klätt 'upp' sig. Det var iofs inte så många killar som klätt ut sig heller. Eller jag vet inte, dom som klätt ut sig var ju liksom finklädda. Svårt att veta.
Jag kom i alla fall in på Rindi iförd min horkostym och hittade ett gäng killkompisar som satt vid ett bord och drack öl. Slog mig ner och insåg att de inte hade en aning om att det var temafest. (wtf?) Alla dom hade typ jeans + t-shirt och där kom jag som värsta weirdot med en vit, fjädrig boa! Jag berättade givetvis för dom att det var BURLESQUE-kväll och därav min klädsel, så jag inte skulle behöva få läskiga förslag... :S haha! :P
Boan var dock uppskattad av dem, för den var så 'mjuk och mysig'. It sure was. :)
svart tubtop/korsett som jag sydde fast ett vitt band och en rosett på för att få den lite 'roligare' eller nått. Svart, tight kjol, svarta spetsstrumpbyxor, ett slags hårband runt ena benet, röda naglar, svart blomma på armband, lockigt hår, feta ögonfransar (vilket denna bild inte främhäver så bra), vitt pärlarmband och givetvis en vit mysig boa (som dock smulade ner allt och alla med sitt ludd) och fethöga, svarta skor!
Och ja, jag har fortfarande en jättegammal mobil sen typ 1800-talet..
Och en skitig spegel yaaa...
xLouise
Dramaqueen
Jag glömde bort att jag skrivit att jag blev 'cuttad'. Sa till Madde och Linn att jag hade fäktats och lekt pirat, men those were all lies. Sanningen är den att jag, lite pinsamt nog, är hypokondrisk. Jag har ganska länge känt att mina födelsemärken kliar ibland vilket skrämmer mig lite, eftersom jag solat en del solarium utan solskyddsfaktor och bränt mig ett antal gånger ute i solen. Jag ville helt enkelt kolla om jag har cancer.
Så jag ringde hälsovådrcentralen för att klaga lite och få den uppmärksamhet jag tycker jag förtjänar. Fast själva grundorsaken till att jag ringde var dock för att jag sover så sjukt dåligt. Fast än jag sväljer massa sömntabletter (typ örtpiller, but still. Dom ska väl funka för fan?) innan jag ska sova så vaknar jag i princip varannan timme?! Detta leder givetvis till att jag går omkring konstant trött. Dammit.
Så jag ringde HVC och gnällde, men tanten jag pratade med sa att dom inte skriver ut starka sömntabletter till så unga och friska personer som mig - vilket jag iofs inte ville ha eftersom jag är lite rädd för och allmänt skeptisk mot mediciner. (Känner mig lite schizofren när jag alltid tror att jag är sjuk/döende men inte vill ta medicin mot det.) Jag vet faktiskt inte exakt vad min plan var.. Att få klaga kanske? Anyhoo.
När hon jag pratade med i telefonen sa att jag var så frisk och skulle kolla internet efter effektiva sätt att somna på (typ meditation innan bedtime osv) blev jag lite less, men kom snabbt på en annan orsak att få klaga lite.
Jag: Okej, men jag har ett annat problem också! (konstpaus) Jag tror att jag har hudcancer.
Hon: Eh.. Okej..? Varför tror du det?
Jag: För att.. mina födelsemärken kliar ibland.. Jag har solat lite...
Hon: (hörde jag kanske en suck?) Okej.. Ja, det vi kan göra är väl att du får komma hit då, så får doktorn titta på det och eventuellt ta bort födelsemärket som kliar.
Jag: Aaaaa!
Hon: Okej....? Då bokar jag in en tid för dig då.... Blir torsdag 5 maj bra? (vilket var MINST en månad från det datum jag ringde)
Jag: Aaaa det blir bra. Tack! (Ms Overexcited, typ)
Hon: Okej.. Bra. Tack och hej då.
-Peeep-
Så kom till slut torsdag den 5 maj. The D-day. Jag cyklade till HVC och fick komma in till doktor Claes Johnsson, som för övrigt är typ världens mysdoktor! <3 Han pratade med mig som om jag var 5 år gammal och ritade upp hur själva skära-bort-födelsemärke-proceduren skulle gå till. Han ritade och sa om och om igen att det inte var farligt, att jag skulle få bedövning osv. Sen la jag mig på britsen och han tvättade rent födelsemärket med någon stark sprit. Sen skulle han gå iväg och hänta bedövningssprutan och allt annat han behövde, men när han kom till dörren vände han sig om och sa
"Om du pillar där jag tvättat rent nu med otvättade händer så blir jag inte arg. Men då måste du berätta det så jag får tvätta om det."
Sen efter allt var klart och han hade skurit ett litet hål i magen/sidan (som för övrigt inte kändes alls!) och tagit bort det farliga födelsemärket och sytt ihop mig igen sa han att jag varit en duktig patient som varken hade "skrikit eller sparkats". Haha, jag bara väntade på att han skulle ta fram lådan med leksaker eller klubbor som man alltid fick när man var liten. Men han hade ingen sån.. :(
Men åååh han var så skön! Jag vill alltid ha honom som min doktor. Jag ska ta med honom hem till Östersund ifall* jag skulle få något mer hypokondrianfall.
*snarare när
xLouise
En helt ny karriär
Om jag inte får något jobb efter sommaren ska jag fanimig skaffa eget betalnummer för folk att ringa till och få sina drömmar tydda.
Just sayin'... ;)
xMadame Louise - hör drömmarnas väsen kalla på dig... Lyssna.
Life got even better!
Ouuuuh!
Imorse (kl 14.43) ringde Maja och väckte mig. (Eller alltså, jag var ju såklart vaken, bara extremt lat och orkade inte/hade ingen orsak att kliva upp ur sängen.)
Hur som helst. Maja och Therese hade goda nyheter de ville dela med sig:
DOM FÖLJER MED MIG TILL MANCHESTER PÅ NYÅR OCH KOLLAR PÅ DARREN HAYES OCH THE CANDLE THIEVES LIVE!! :D
Helvete vad bra nyheter! Jag blev så glad att den där lilla falsetten som bor i mitt hjärta hoppade och skrek av glädje. Ooouh! ^^
Fan vad kul vi ska ha det! Bästa möjliga sättet att avsluta ett år och börja ett nytt på! Fan vad jag längtar! Måste boka flygbiljetter och hitta ställe att bo på till dess bara.. :)
Jag ska beställa konsertbiljetter på onsdag, 20 april kl 09.00 (SHARP!) så om någon fler vill följa med är det bara att höra av sig innan dess! :D
Oooh it’s gonna be so awesome!
It's ON!
xLouise
En vanlig dag på jobbet.
Åh, jag hittade min gamla blogg och kom över ett inlägg som handlar om mina kära kollegor jag jobbade med på en pizzeria i Östersund. Den ena, som vi kallar A, är nog den skönaste människan jag någonsin träffat. Så jävla störd och allmänt konstig! På ett bra sätt, bör tilläggas. Jag hade aldrig riktigt tråkigt under vår tid tillsammans, det var mest bara själva jobbet jag inte stod ut med. Men A och kollegan N fick verkligen tiden att gå.
A och N är båda från Kosovo. A har bott i Sverige i ca 20 år nu skulle jag tro, medan N bara hade bott här ca två år när vi jobbade tillsammans, år 2008. N kunde därför inte det svenska språket så jättebra och heller inte vår kultur, vilket märks mycket väl i en konversation vi hade en vanlig dag på jobbet i juni, 2008.
A skulle på dejt med en kvinna (en riktig kvinna, vilket var mycket sällsynt!) men han behövde lite råd från mig och N. N tyckte då att A skulle fråga henne om hon äter mycket. Jag trodde han skämtade och började skratta. Men han var helt seriös!
Läs med inlevelse och viss brytning + gestikulera:
Jag: Du kan ju inte fråga henne om hon äter mycket!
N: Hur ska man annars veta? Han måste veta allt! Han ska ju dela sitt liv med henne. Om hon inte säger på första träffen, hon aldrig säger!
Jag: Men va fan, är du seriös? Du kan ju inte fråga det. Hon kommer ju tro att han tycker att hon är tjock!
N: Jag frågar alltid det.
Jag: Men va?!
N: Ja, dom blir aldrig arg. Men P (hans tjej) hon ljuger. Hon sa hon äter lite men det gör hon inte.
Jag: Bara så du vet är tjejer jävligt bra på att dölja sina känslor. Hon blev förmodligen chockad. Om någon frågade mig på en dejt om jag äter mycket skulle jag typ skratta lite men inombords skulle jag tyst tänka "va fan menar han, tycker han att jag är tjock..?" och bli ledsen.
N (till A): Du måste veta allt. Fråga vad hon har för skostorlek.
Jag: Men va?! NEEEJ! Asså N försöker bara förstöra för dig! Han vill inte att du ska få någon. Han är avundsjuk.
A: Ja, han vill ha min tjej. Hahaha
N: Hahaha nej, han måste veta allt om henne. Fråga vilken bank hon har. Har hon mycket pengar?
Jag: Helt seriöst, du kan inte fråga sånt. Ni kanske gör så i Kosovo, men fan inte här!
N: Om han inte fråga, hur ska han veta? Om hon inte har pengar han måste betala allt! Har hon bil? Ingen bil, han måste skjutsa henne. Hon börjar jobba 6 han måste kliva upp.
Jag: Men det finns väl buss? Helt seriöst, lyssna inte på N, han är lömsk.
A: Om hon frågar nått och jag kan inte svara, vad jag göra?
N: Du kan ringa mig.
Jag: NEJ, du kan inte ringa någon mitt i den dejt!
A: Varför inte?
Jag: Men va? Det fattar du väl själv? Du kan ju inte bara ta upp mobilen mitt i ett samtal och ringa någon typ "vad ska jag svara på hennes fråga?". Va fan..
N: Jag kan sitta bakom och nicka eller skaka på huvudet.
Jag: Nej, va fan hon kommer ju märka det!
A: Jag kan gå på toa.
Jag: Okej, max en gång, max en minut. Annars kommer hon tro att du dissat henne.
A: Jag kan gå många gånger. Jag säger jag har ont i magen.. hahaha
Jag: Men asså... då blir hon ju bara äcklad. Svara bara sanningen. Vad skulle hon kunna fråga som är så svårt att svara på?
A: Hur ska jag veta? Hon har inte frågat än!
Jag: okej, fine. Men var bara ärlig. Alla lögner kommer ju komma fram så småningom ändå om det blir något seriöst. Och lyssna fan inte på N. Följ bara mina råd.
N: Nej, lyssna på mig, jag vet. Jag har varit på många dejter.
A: Om hon frågar när jag haft samlag sist.. ?
(jag chockad, han funderar)
A: Ska jag säga jag är oskuld.. ? hahaha
Jag: Men va? Du har ju barn! Det kan du ju inte säga.
A: Jag säger att jag inte vet.
N: Du kan ringa din kille och fråga hahaha
A: Hahaha jag säger jag ringer min kille och frågar! Hahaha
Jag vet fortfarande helt seriöst inte om A skämtade eller ej, men N brukade alltid informera mig med sanningen så småningom.
A sa iaf att han, istället för att följa N's råd om att fråga om hon äter mycket, helt enkelt sagt till henne när dom satt och åt "Jag tror du äter mycket."
Och han hade haft på sig jobbartröjan och skyllde det på mig, för att jag hade sagt att han skulle det. Jag sa klart och tydligt gång på gång "Du kan INTE ha jobbartröjan! Du måste klä dig snyggt, annars tror hon att du inte anstränger dig ens."
Men han skyllde hela dejtfiaskot på mig. Ofcourse. Jag hade sagt åt honom att våldpussa henne, jag hade sagt att han kunde gå på toa och ringa N flera gånger. Jag hade sagt att han skulle säga att han aldrig haft en tjej, trots att han har barn. Allt var mitt fel.
Och jag vet helt seriöst inte om han skämtar. N hävdar att allt A säger om dejten är sant. Jag kan fan inte fatta det. Han är en idiot. Jag undrar verkligen inte varför han inte har en tjej.
Hela dejten hade i alla fall slutat med att hon bad honom dra åt helvete och att han sa samma sak tillbaka.
"Men jag ska nog ringa henne någon dag.. Jag har ringt, men hon svarar inte.."
Konstigt?
Ååh, kärlek! Jag saknar fan vad vi hade där :') ♥
xLouise
Dream on, dream on!
Aoouuh! Jag hade värsta mardrömmen i natt! Haha den är ganska lame, men jag tänkte att jag skulle dela med mig ändå.
Jag gav mig på lite drömtydning igår, för min kära vän Maja. Vet dock inte om det gav henne något.. Anyhoo. Jag kanske ska ge mig på ett försök att tyda min egen hemska dröm.
Det hela började med att vi (jag, Therese, Madde och jag tror det var någon fler, men som alltid i drömmar ser människorna man känner nästan aldrig ut som de gör i verkligheten, så jag vet inte exakt vilka vi var..). Men vi var i alla fall i England, i ett hotellrum och gjorde i ordning oss för the big night out på nyår (see where I'm going with this?). Vi skulle givetvis till Manchester och se The Candle Thieves och Darren Hayes live!
De andra hade redan korkat upp sitt vin respektive blandat drinkar som de sög i sig. De undrade om inte jag skulle ha, men jag sa bestämt "Nej, jag måste ju vara nykter på konserten! Kan verkligen inte missa det här!".
Men sen av någon jävla anledning kände jag att jag ju i alla fall kunde ta en cider, bara för att det är så gott.
När vi väl kommit till nattklubben där de skulle spela hade jag lyckats suga i mig en massa mer alkohol, (förmodligen) för jag var aspackad. Verkligen hur full som helst. Och odräglig. Jag stod längst fram vid scenen och sjöng (skrek) med i låtarna och var hur glad som helst. Det var dock helt okej, jag var ju bara en del av en entusiastisk publik. Men SEN (gaah jag har typ ångest när jag tänker på det i vaket tillstånd!), sen lyckades jag springa in i ena halvan av The Candle Thieves och började prata en massa skit, sluddra, hänga över honom och bara vara allmänt ofräsch.
Det var där, i det ögonblicket jag insåg att jag var full. Allt slog om, jag blev ledsen och bad om ursäkt för att jag var så äcklig och mina kompisar stod en liten bit bort och bara skämdes över mig. Jag blev så jävla arg på mig själv i drömmen och insåg att allt som hänt under kvällen, hela live-konserten var som raderat ur mitt minne. Jag mindes inte vilka låtar de spelat, jag mindes inte hur de varit, jag mindes ingenting. Det var ju det som var hela poängen med att jag INTE skulle dricka – jag skulle inte missa konserten! Men nu hade jag förvisso varit där, men totalt missat allt ändå, på grund av mitt eländiga drickande!
Nästa minne från den drömmen är hur jag vaknar upp i hotellrummet dagen efter, den första januari 2012 med världens bakisångest. Jag hade missat mitt livs bästa konsert.
Sen vaknade jag på riktigt och verkligen kände den där hemska ångesten. Jag var fortfarande arg, besviken och riktigt ledsen över vad jag gjort, tills jag så småningom insåg att allt bara varit en dröm. Jag rös till över hur verklig den verkat och rös ännu mer när jag insåg att det faktiskt skulle kunna hända. Fy fan. Jag tror mitt inre försöker berätta för mig att jag kommer förstöra det jag verkligen bryr mig om i fall jag inte får ordning på mitt drickande.
Nu låter det ungefär som att jag är en alkoholist som dricker hela dagarna och försummar mitt liv. Så är inte fallet, men jag vill heller inte hamna där. Jag gjorde nyligen ett IQ (alkohol)-test och fick verkligen IG, det absolut sämsta man kunde få. Jag känner dock att de kanske överdriver lite i testet, men jag tar det som en varning.
And therefor sitter jag hemma denna fredag kväll och kollar på serier och äter choklad. Ska även göra färdigt en tavla jag jobbat med ett tag, som ska vara helt inpackad och klar på söndag! (lägger upp bild sen!)
Jag ska även fortsätta på mitt nya projekt, 'Currently Nameless'. Nu när jag känner sådan ångest kanske jag lyckas få ur mig extra mycket känsla i det..
So that’s my weekend. What’s yours?
xLouise
Life is wonderful!
Yo!
Alltså jag älskar Darren Hayes och jag älskar The Candle Thieves. Att dessa ska uppträda på samma ställe på nyår i Manchester är en dream come true! Bokstavligen! När jag blåste ut ljusen på min födelsedagstårta så var det just det här jag önskade; att få se min favoritartist + mitt favoritband uppträda tillsammans! Helt otroligt!
(well, okej, jag hade ingen tårta att blåsa ut ljusen på, men om jag haft det hade jag önskat det här. So... I win)
Jag tror inte någon riktigt förstår hur stort det här är för mig! Jag har gått omkring med ett sånt där äckligt heligt leende hela dagen sen jag såg att The Candle Thieves hade tweetat om det och sen läste all info på darrenhayes.com. Jag var så glad att den där lilla falsetten i mitt hjärta skrek så att nästan tårarna rann. Jag bokstavligen skakade av glädje och upprepade 'Oh my God!' om och om igen.
Sen stack jag till Ica och handlade och passade på att ringa upp mamma för att gratulera henne på födelsedagen, the big 59! :D Men jag kunde verkligen inte hålla mig! Jag var tvungen att berätta den stora nyheten! Hon lät glad, tror jag, men skulle iväg och sjunga med sin kör, så jag fick prata med pappa istället. På något sätt känns det som om de båda verkade lite clueless över hur jävla fantastiskt detta är! Jag har dock lett världens korståg hemma där jag informerat dem om allt jag vet om dessa idoler samt försökt få dem att studera deras glorious musik. Speciellt mamma borde kunna skriva Darren Hayes's biografi nu efter all jag lärt henne!
När vi lagt på var jag fortfarande i sån extas att jag ringde upp Madde och berättade ivrigt om världens stora nyhet! Alla på Ica hatade mig. Jag vet att jag lät lite som en fjortis och agerade lite overexcited men jag brydde mig inte. Inget kunde få ner mig från mitt rosa moln av glädje. Ingenting.
Och när jag cyklade hem igen kände jag ett slags varm bris dra igenom min kropp och jag förstod verkligen då att livet är underbart. Det går fan bra nu. Det går riktigt jävla bra nu.
Någon som vill med till Manchester, UK, på nyår och se Darren Hayes och The Candle Thieves do their thing? Biljetter släpps 10.00 (UK time) torsdag den 21 april, men dagen innan för mig eftersom jag är sådant devoted fan och därav medlem i Club Delicacy!
Jag ska dit i alla fall, om jag så måste dit själv. Men det vore ju trevligt att få sällskap.. :) anyone..?
xLouise
Daisy's dreams
as he stood by the bed and said 'I love you'
He told me I'd taste the pain
and I taste it everyday
Well I made it through another day
In my cold room
On scraps and pieces left behind
I survive on the memory of you
Won't you come on home?
I built us a flying machine
And we'll go where you want, we'll sail the seven seas.
I hope all is well in Daisy's dreams.
Cupio ♥
Jag minns hur den här dagen var för tre år sen. Det var söndag och jag jobbade med Madde på Storsjöbadet, i caféet. Jag tror jag började tio den dagen. Vi jobbade på precis som vanligt, hon och jag. Vi pratade på precis som vanligt om allmänna saker. Jag kände att min telefon ringde men kunde inte svara eftersom jag var ute vid kassan. Men när jag gått in i köket och tagit hand om disken tog jag upp mobilen och kollade vem det var som ringt. Inger, Jonas mamma. Jag antog att hon undrade var Jonas var, han hade ju dagen innan varit på mitt jobb och badat och ätit lunch med mig. Hon kanske trodde att han skulle vara här igen. Jag sänkte radion och ringde upp för att säga att han inte var här, att han förmodligen låg och sov eller något, han brukar ju göra det länge på morgonen/dagen. Men jag hann aldrig riktigt säga det innan hon redan berättade var han var. Att han var död.
Det kändes som en stor svart sten sjönk inom mig. Jag kunde nästan se den när jag själv sjönk ner på golvet och grät. Madde kom in och tog över mobilen och pratade med Inger. Jag hann bara höra att det var något med en bilolycka, men jag förstod inte. Han var ju här igår, vi skulle ju träffas ikväll.
Runt sju på morgonen hade han dött. Innan jag ens klev upp ur sängen. Jag hade ingen aning. Vissa säger ju att de kan känna att något är fel när något hemsk har inträffat, men inte jag. För mig var det precis som vilken dag som helst när jag tog bussen till jobbet den där söndagen 23 september 2007.
Runt 11-tiden hade två poliser knackat på dörren hos Inger, som var helt ensam hemma, då pappa Bengt var hos Jonas farmor och klippte gräs och lillasyster Sofia hade sovit över hos en kompis. En familj på fyra personer hade nu splittras och en plats vid bordet kommer alltid vara tom. Lika tomt som mitt hjärta. Jag kan alltid försöka gå vidare och låtsas som om allt är okej, men djupt där inne kommer det alltid bara vara tomt.
En halv månad senare fick jag se honom igen. Död i en kista. Han var alldeles kall och de lät oss inte se hans ansikte, för vår egen skull. Han hade suttit i baksätet och blivit helt hopklämd. De hade fått klippa loss honom från bilvraket. Jag minns fortfarande hur hans kropp kändes, alldeles kall och nästan hård. Han hade på sig sin rutiga favoritskjorta, jeans och ett par röda sneakers. Men halsbandet han alltid brukade ha fick jag av hans mamma. Det var blod och dun från hans jacka på det, men det luktade Jonas och hans parfym.
Den 21 oktober begravdes han. Han blev bara 19 år och vi hann bara med fyra år tillsammans. Sen dess har jag aldrig riktigt vetat vad jag ska göra. Jag försöker vara glad och positiv nästan jämt. Jag har ganska lätt för att bara stänga av min hjärna när det blir för jobbigt, bara tänka på något annat. Förnekelse, förträngning. Jag vet dock inte om det är så bra, men jag har heller inte så mycket att säga. Det finns liksom inga ord. Bara en stor klump i halsen varje gång jag tänker på det. Så jag ska inte tänka på det. Jonas hade inte velat se mig ledsen.
Undrar om han sitter på min axel och spelar harpa, som han skämtade om att han skulle göra om han dog, något år tidigare. I såna fall får du gärna spela lite högre, för jag hör inte. Och jag gillar harpmusik.
Jag älskar dig ♥
Din Louise
