Dramaqueen
My god I'm such a dramaqueen.
Jag glömde bort att jag skrivit att jag blev 'cuttad'. Sa till Madde och Linn att jag hade fäktats och lekt pirat, men those were all lies. Sanningen är den att jag, lite pinsamt nog, är hypokondrisk. Jag har ganska länge känt att mina födelsemärken kliar ibland vilket skrämmer mig lite, eftersom jag solat en del solarium utan solskyddsfaktor och bränt mig ett antal gånger ute i solen. Jag ville helt enkelt kolla om jag har cancer.
Så jag ringde hälsovådrcentralen för att klaga lite och få den uppmärksamhet jag tycker jag förtjänar. Fast själva grundorsaken till att jag ringde var dock för att jag sover så sjukt dåligt. Fast än jag sväljer massa sömntabletter (typ örtpiller, but still. Dom ska väl funka för fan?) innan jag ska sova så vaknar jag i princip varannan timme?! Detta leder givetvis till att jag går omkring konstant trött. Dammit.
Så jag ringde HVC och gnällde, men tanten jag pratade med sa att dom inte skriver ut starka sömntabletter till så unga och friska personer som mig - vilket jag iofs inte ville ha eftersom jag är lite rädd för och allmänt skeptisk mot mediciner. (Känner mig lite schizofren när jag alltid tror att jag är sjuk/döende men inte vill ta medicin mot det.) Jag vet faktiskt inte exakt vad min plan var.. Att få klaga kanske? Anyhoo.
När hon jag pratade med i telefonen sa att jag var så frisk och skulle kolla internet efter effektiva sätt att somna på (typ meditation innan bedtime osv) blev jag lite less, men kom snabbt på en annan orsak att få klaga lite.
Jag: Okej, men jag har ett annat problem också! (konstpaus) Jag tror att jag har hudcancer.
Hon: Eh.. Okej..? Varför tror du det?
Jag: För att.. mina födelsemärken kliar ibland.. Jag har solat lite...
Hon: (hörde jag kanske en suck?) Okej.. Ja, det vi kan göra är väl att du får komma hit då, så får doktorn titta på det och eventuellt ta bort födelsemärket som kliar.
Jag: Aaaaa!
Hon: Okej....? Då bokar jag in en tid för dig då.... Blir torsdag 5 maj bra? (vilket var MINST en månad från det datum jag ringde)
Jag: Aaaa det blir bra. Tack! (Ms Overexcited, typ)
Hon: Okej.. Bra. Tack och hej då.
-Peeep-
Så kom till slut torsdag den 5 maj. The D-day. Jag cyklade till HVC och fick komma in till doktor Claes Johnsson, som för övrigt är typ världens mysdoktor! <3 Han pratade med mig som om jag var 5 år gammal och ritade upp hur själva skära-bort-födelsemärke-proceduren skulle gå till. Han ritade och sa om och om igen att det inte var farligt, att jag skulle få bedövning osv. Sen la jag mig på britsen och han tvättade rent födelsemärket med någon stark sprit. Sen skulle han gå iväg och hänta bedövningssprutan och allt annat han behövde, men när han kom till dörren vände han sig om och sa
"Om du pillar där jag tvättat rent nu med otvättade händer så blir jag inte arg. Men då måste du berätta det så jag får tvätta om det."
Sen efter allt var klart och han hade skurit ett litet hål i magen/sidan (som för övrigt inte kändes alls!) och tagit bort det farliga födelsemärket och sytt ihop mig igen sa han att jag varit en duktig patient som varken hade "skrikit eller sparkats". Haha, jag bara väntade på att han skulle ta fram lådan med leksaker eller klubbor som man alltid fick när man var liten. Men han hade ingen sån.. :(
Men åååh han var så skön! Jag vill alltid ha honom som min doktor. Jag ska ta med honom hem till Östersund ifall* jag skulle få något mer hypokondrianfall.
*snarare när
xLouise
Jag glömde bort att jag skrivit att jag blev 'cuttad'. Sa till Madde och Linn att jag hade fäktats och lekt pirat, men those were all lies. Sanningen är den att jag, lite pinsamt nog, är hypokondrisk. Jag har ganska länge känt att mina födelsemärken kliar ibland vilket skrämmer mig lite, eftersom jag solat en del solarium utan solskyddsfaktor och bränt mig ett antal gånger ute i solen. Jag ville helt enkelt kolla om jag har cancer.
Så jag ringde hälsovådrcentralen för att klaga lite och få den uppmärksamhet jag tycker jag förtjänar. Fast själva grundorsaken till att jag ringde var dock för att jag sover så sjukt dåligt. Fast än jag sväljer massa sömntabletter (typ örtpiller, but still. Dom ska väl funka för fan?) innan jag ska sova så vaknar jag i princip varannan timme?! Detta leder givetvis till att jag går omkring konstant trött. Dammit.
Så jag ringde HVC och gnällde, men tanten jag pratade med sa att dom inte skriver ut starka sömntabletter till så unga och friska personer som mig - vilket jag iofs inte ville ha eftersom jag är lite rädd för och allmänt skeptisk mot mediciner. (Känner mig lite schizofren när jag alltid tror att jag är sjuk/döende men inte vill ta medicin mot det.) Jag vet faktiskt inte exakt vad min plan var.. Att få klaga kanske? Anyhoo.
När hon jag pratade med i telefonen sa att jag var så frisk och skulle kolla internet efter effektiva sätt att somna på (typ meditation innan bedtime osv) blev jag lite less, men kom snabbt på en annan orsak att få klaga lite.
Jag: Okej, men jag har ett annat problem också! (konstpaus) Jag tror att jag har hudcancer.
Hon: Eh.. Okej..? Varför tror du det?
Jag: För att.. mina födelsemärken kliar ibland.. Jag har solat lite...
Hon: (hörde jag kanske en suck?) Okej.. Ja, det vi kan göra är väl att du får komma hit då, så får doktorn titta på det och eventuellt ta bort födelsemärket som kliar.
Jag: Aaaaa!
Hon: Okej....? Då bokar jag in en tid för dig då.... Blir torsdag 5 maj bra? (vilket var MINST en månad från det datum jag ringde)
Jag: Aaaa det blir bra. Tack! (Ms Overexcited, typ)
Hon: Okej.. Bra. Tack och hej då.
-Peeep-
Så kom till slut torsdag den 5 maj. The D-day. Jag cyklade till HVC och fick komma in till doktor Claes Johnsson, som för övrigt är typ världens mysdoktor! <3 Han pratade med mig som om jag var 5 år gammal och ritade upp hur själva skära-bort-födelsemärke-proceduren skulle gå till. Han ritade och sa om och om igen att det inte var farligt, att jag skulle få bedövning osv. Sen la jag mig på britsen och han tvättade rent födelsemärket med någon stark sprit. Sen skulle han gå iväg och hänta bedövningssprutan och allt annat han behövde, men när han kom till dörren vände han sig om och sa
"Om du pillar där jag tvättat rent nu med otvättade händer så blir jag inte arg. Men då måste du berätta det så jag får tvätta om det."
Sen efter allt var klart och han hade skurit ett litet hål i magen/sidan (som för övrigt inte kändes alls!) och tagit bort det farliga födelsemärket och sytt ihop mig igen sa han att jag varit en duktig patient som varken hade "skrikit eller sparkats". Haha, jag bara väntade på att han skulle ta fram lådan med leksaker eller klubbor som man alltid fick när man var liten. Men han hade ingen sån.. :(
Men åååh han var så skön! Jag vill alltid ha honom som min doktor. Jag ska ta med honom hem till Östersund ifall* jag skulle få något mer hypokondrianfall.
*snarare när
xLouise
Kommentarer
Trackback
