Food and other misfortunes
Yo!
Jag tror att om alla testade sig för psykiska störningar skulle nog 90% av befolkningen få en speciell diagnos. Jag undrar vad min är. Jag är helt störd när det handlar om mat. Jag hatar mig själv när jag gör mackor. Jag har ett extremt behov av att få till den perfekta mackan VARENDA gång jag gör en.
Först och främst måste jag göra prick tre mackor, om det är hårdbröd, annars två om det är mjuka mackor. Om de inte är extremt små, då jag gör tre. Jag har nog inte brett endast EN macka på flera år. Det skulle förstöra mig dag.
Second; Jag måste ha smör över hela mackan. Jag brer maniskt ut smöret så det täcker varenda liten millimeter av mackan, och givetvis så tunt jag bara kan. Som resultat av detta beteende finns det alltid brödsmulor i mitt smörpaket.
Sen ska jag ha ost. Alltid. Jag brukar köpa rund hushållsost, men varenda gång jag skär skivor av den hatar jag verkligen att skivorna inte blir rektangulära. Det passar iofs bra på en limpskiva, då dom ju oftast är runda upptill och raka nedtill. På en sån limpskiva skär jag en bit från den runda delen av osten och en skiva mitt på osten, så den blir så rak som möjligt. Men jag har ingen limpa nu, bara hårdbröd. Detta med osten blir då ett stort problem då jag inte bara vill skära i mitten av den, eftersom det då blir en störig grop. Så då måste jag skära bitar från den runda delen och sedan pussla ihop småbitar av osten så den täcker hela mackan. Jag kan ju givetvis inte äta en macka som har mer ost på vissa ställen och ingen alls på andra. Finns det ett litet hål i osten måste jag skära en liten bit som täcker. Ost på varenda millieter är viktigt!
Tur nog hittade jag en fyrkantig ost på Ica i förrgår! Inser ni lyckan? Problemet var löst, trodde jag. Men då ställer osthyveln till problem istället. Den skär för smala skivor så en skiva täcker ändå inte hela mackan. Detta innebär att jag måste skära en jättesmal skiva ute på kanten av osten som jag sedan placerar på den del av mackan som inte redan har ost.
När detta pusslande är avklarat vill jag ha skinka/kalkon på. Där kan jag faktiskt variera mig lite, sedan någon månad tillbaka - Progress!
Jag har dock problem med kanterna på dessa pålägg. De är alldeles för hårda och äckliga, det känns som att tugga på hår eller nått. Usch, de måste bort. Så jag pillar bort kanten med naglarna.
Nu är mackan nästan klart, förutom det lilla faktum att skinkan/kalkonskivan är för stor för mackan, den sticker ut på sidorna, samtidigt som en del av mackan inte har något pålägg alls (förutom osten ofc)! Jag måste fixa det genom att riva bort det som sticker ut och lägga det över den ’tomma’ delen.
Och där, efter ca 20 minuter, har jag äntligen tre hårdbrödmackor som tar hälften så lång tid att äta upp. Ibland går jag hellre hungrig än att ge mig in på detta projekt. Fast oftast känns det ganska värt när jag väl sitter där och knaprar i mig mina små pedant-mackor, som Jonas brukade kalla dom :P
Peace!
Louise
det där är INTE friskt beteende.
men det är ju i och för sig sant det du skriver. 90% av alla människor är ju förmodligen psykiskt störda på något plan ifall man skulle börja nysta i det.
HA HA HA! Du är så rolig, jag gör precis likdant med osten på limpskivor.
